Ellen

Nu tänker jag smita ifrån ett par minuter...för usch, vilken dag det har varit :( Jag är evinnerligt less att VABa, gå och bära hängiga och ledsna barn hela dagar. Och inte får man paus när sambon kommer hem, för det är bara "mamma! mamma!"

De två äldsta var på dagis idag, och när de kommit hem visar det sig att mellantösen fått feber - igen. Lillan har haft feber i en vecka nu. Fy, de stackars små.
Jag har varit hemma med sjuka barn i princip i tre veckor. TRE VECKOR!!! Först magsjuka, nu det här... man önskar man hade någon form av avlastning, om så bara för någon timme.

Nåväl, friska blir de väl så småningom. Då blir det bättre :) 
Scrap. Ja, jag känner mest frustration där, just nu, för jag orkar inte tänka. Så...jag tänker inte, jag fortsätter leka :)
Mitt andra bidrag till Cyber Cropen hos Scrappers är till en "måste-får inte" utmaning. Man måste ha med något stämplat, minst två band/spets och knappar, och får inte ha cardstock som bakgrund, rivna kanter eller brads.


Som jag också skrev inne i Scrappers forum så blir det ju inte direkt snyggt och stilfullt, men det är himla roligt. Och just att jag inte sitter och klurar och funderar på "om" och "men" och hur det passar, utan bara kör på... Fantastiskt sätt att rensa huvudet på!!

Stämplad och lätt dekorerad krona

Närbild på lite detaljer.

En ros fick behålla stjälken...

Min mor påpekade att jag skrivit fel datum på journalingen på denna LO, så det är nu ändrat på originalet. Här i cyberrymden får det faktiskt vara som det är, fel datum (årtal) och allt. I övrigt ville hon bara berätta hur mycket hon går och åker skidor, till en som är fånge i sjukträsket. Det kändes väl inte så väldigt roligt, eller omtänksamt, här man går på gränsen till sammanbrott.... :/

Till något roligare!! Som jag nämnde tidigare har jag ju fått en utmärkelse av den raraste Karin. Tack, vännen!!!! 


Nu gör jag som så, eftersom jag för närvarande inte tänker *lol*, att jag låter var och en som tittar in, ta med den till sig. Som tack för all uppmuntran, alla söta kommentarer, trevliga mail och inte minst alla styrkekramar efter det som hände med lillan. Ni är guld!!

Nu, mina vänner, måste jag få mig (ännu) en kopp kaffe. Och återgå till de små :)
På återskrivande!
Kram!!